|
Ulfs text
Dagens soliga vinterträff på LSS hade en mycket givande huvudpunkt: Lennart Wollters båtliv. Tack Lennart!
Hans presentation sammanfattas nedan.
Efter Lennart fick vi fin information av Eric om hur man räknar ut Vätterns djup och teorin bakom storcirkelberäkning. Tack Eric!
Nästa träff den 30 januari kommer Thore Hagman från SSRS och berättar om sjöräddningens utveckling. Missa inte det!
Bästa seglarhälsningar, Ulf
Sekreterare
---------------------------------------------
Lennart Wollters båtliv
Lnnart gick med i Seniorseglarna 2012. Den 23 januari 2013 samlades 19
förväntansfulla Seniorseglare på LSS för att höra honom berätta om sitt rika
båtliv.
Allt hade
kunnat ta en ände med förskräckels på tidiga 50-talet. Sjuårige Lennart och
äldre brodern samt kompisen Lasse (= Holmstrand, Seniorseglare) gick till sjöss
utan flytvästar i en enmanskanot. En järnten från botten fick kanoten att göra
en Titanic. De gick iland på Rivö och vinkade på hjälp. De tre små killarna blev
så småningom räddade av en julleåkande makrillfiskare med rök på Rivö. Han körde
dom in till Saltholmen – men först när fisken var färdigrökt vid dagens slut.
Segling har
präglat Lennarts liv. Att hans far Kjell Wollter startade SXK:s seglarskola i
Göteborg gjorde sitt till. Familjens försa båt var en 40 kvm skärgårdskryssare.
Lennarts självförtroende byggdes här tidigt genom ansvaret för båtens mesan.
Första båten
för Lennart var en Långedragseka med sprisegel och namnet ”Plums”. Det blev
sjöscouterna i slutet av 50- och början av 60-talet. Segling i 14 kvm jullar,
även J18.
Det stora
äventyret kom i och med en kutter. De här båtarna kom från England till
västsvenska kommuner på 20-30-talen. De kunde köpas förhållandevis billigt. Men
många gick hårt med sten i lasten och därför fanns inte så många kvar på
50-talet. Lennarts far, som hade en vision, köpte 1956 en origgad kutter privat
på Hönö Klåva för 3 500 kr. Sjömansskolelärare som han var såg han kuttern som
en perfekt utbildningsbåt. Att samverka ombord på en stor båt vid t.ex.
segelsättning skulle ge mycket i utbildningen.
Kjell
försökte intressera andra gå in i projektet, men det gick trögt ända tills SXK
tog över båten – till stor lättnad för Lennarts mor. Kryssarklubben riggade och
såg till att kuttern blev mycket fin. Namnet blev Gratitude och resten är
historia. På Gratitude lärde sig Lennart hantera stora båtar från grunden. Även
båtvård, t.ex. omnitning av bord.
Familjen
Wollter skaffade så småningom en ny havskryssare, där Lennart blev delägare. ”Salome”
hade en dålig Albin O21-motor, så den lyftes ur och de seglade utan maskin hela
sommaren. En mycket nyttig skola skulle det visa sig. Men det blev lite hett i
Smögen, då Lennarts hustru fick bommen i huvudet i den trånga hamnen och
vägrade agera gast. Efter att Lennart lagt fast vid en fiskebåt ett tag kom hon
dock upp ur ruffen och de kunde lägga till med gemensamma krafter.
1970 blev ett
år att minnas för Lennart. Då hjälpte han sin farbror att segla en båt från
Malmö till Rom. Lennarts fru och far var även med. Under färden fick han lära
sig hur tidvatten komplicerar segling. Dessutom var det flottmanöver i engelska
kanalen. Värst av allt var förlusten av propelleraxeln. Den satt förskjuten i
sidled och hade åkt ut förbi rodret. Vattnet sprutade in, men hålet kunde så
småningom tätas med en champagnekork, tätningspasta och trasor. Sensmoral: ha
alltid med en flaska champagne ombord.
Färden mot
strömmar och tidvatten blev en kamp mot klockan. Bytet av besättning i Bordeaux
klarades med minsta marginal. Sensmoral: en sjöman kommer när han kan. Exakta
tidslöften är vanskliga. Efter tre dagars väntan i Bordeaux kom den svenska reservdelen = axeln fram och kunde monteras.
1972 – 85
förgylldes seglarlivet av den härliga tvåmastade Laurikostern ”La Vie”, som
Lennart var delägare i. Träbåten på 7,5 ton var trygg och stor och tålde mycket
vind. Familjesegling med barnen under dessa år. En optimistjolle fick plats på
rufftaket. Återigen noterade Lennart vikten av att kunna segla utan tillförlitlig
motor. God regel: ha alltid ett segel klart för omedelbar hissning. Motorn kan
lägga av när som helst!
Seglingen med
SXK:s skutor fortsatte. Nu i mitten på 80-talet praktiserade Lennart
kombinationen sjöscoutledarskap med skutsegling. Kuppen bestod i att alla
deltagande sjöscouter bokade sig på samma segling med Gratia så fort prospektet
kom i januari, varför Lennart kunde förfoga över båten för sina två verksamheter.
Detta var enda sättet att få tillgång till Gratia. Hyra båten gick inte.
Seglingen gick runt Danmark och upp till Karlskrona. Nattseglingar utöver det
vanliga – fyra stycken. En eldriven lanterna gick sönder, men kunde ersättas av
en fotogendriven dito. God regel: ha alltid med reservlanternor. Hur många har
det?
Så blev det första
båten i glasfiberarmerad plast 1985. Olle Enderleins granna seglare OE36. Och
den båten är fortfarande i Lennarts ägo. Hon lystrar till namnet ”Thalatta” och
ligger i GKSS Långedrag. Än en gång fick Lennart användning för sin kunskap att
segla in i hamn utan motor. Denna gång var det en tappad propeller som krävde
en sådan färdighet. Men att korsa färjepassager utan motor kan vara tricky.
Det blir för
långt att ta med alla detaljer av Lennarts mycket trevliga presentation. Men i
slutet berättade han om en fantastisk segling i Västindien med en lånad tio tons
engelsk Endurance. Äventyret avslutades med segling i turistskonare från
Fidjiöarna till Honeymoon island. Där var massor av japaner. På Bali testade
Lennart en traditionell utriggare. Mycket annorlunda.
Sista båt i
Lennarts bildkavalkad var Göteborgs sjöscouters Colin Archer-kopia ”Mandalay”,
som han seglat skeppare på.
Seniorseglarna
tackade Lennart med en stor och varm applåd!
Ulfs foton nedan
|
